Allmänna uttryck
Tropiskt klimat: Enligt Köppens klimatsystem så krävs det att månadsmedeltemperaturen ska vara minst 18°C under årets alla månader för att det ska vara tropiska förhållanden.
Tempererat klimat: Med tempererat klimat avses vanligtvis att den varmaste månadens medeltemperatur i genomsnitt är varmare än +10°C och att kallaste månaden i genomsnitt är kallare än +6°C. De tempererade klimaten delas sedan in i varmtempererade, där kallaste månaden är varmare än 0 grader, och kalltempererade, där kallaste månaden är kallare än 0 grader. Tempererade områden har fyra årstider.
Gråväder: Mulet och ofta fuktigt och disigt. Vanligt väder på hösten och vintern i södra Sverige.
Vackra semesterdagar: Definitionen på en vacker semesterdag är att maximitemperaturen varit minst 20° samt att det regnat mindre än 1.0 mm under dagtid.
Solen
Soligt: Solen skiner från en klar eller näst intill molnfri himmel.
Solen dominerar/Övervägande soligt: Endast kortvarigt döljer sig solen bakom ett moln.
Ganska soligt: En aning mer moln än när solen dominerar, men det går bra att njuta av solen om man vill det.
Vackert väder: Ungefär som ganska soligt, men vinden bör inte vara för stark.
En del sol/Växlande molnighet; solen går i moln då och då, ungefär 50-50.
En del solchanser: Lite sämre än växlande molnighet, men solen kommer fram då och då.
Solglimtar: Solen kikar fram mellan molnen, men ganska sällan.
Soldis: Solen skiner igenom tunna slöjmoln eller genom disig luft.
Moln
Klart: Molnfritt.
Nästan klart: Endast någon molntuss eller molnstrimma på den annars klara himlen.
Halvklart: Molnsjok eller molnflak täcker delar av himlen under en längre tid, högst halva himlen dock. Kan vara upp till någon timme. Resten av himlen är samtidigt klar.
Lätt molnighet: En hel del sol.
Växlande molnighet/Moln varvat med sol: På dagen går solen bakom moln då och då. Typisk sommarhimmel med blomkålsliknande stackmoln. I genomsnitt ungefär 50-50 mellan sol och moln. Snabbare variationer än i halvklart.
Lite moln: Högst halva himlen täcks av olika molnsorter. De klara partierna överväger.
Molnigt/Mycket moln: Solen visar sig bara under korta stunder.
Molnen dominerar: En aning längre solstunder än när det är molnigt.
Nästan mulet: Endast någon glugg eller reva i molntäcket.
Mulet: Ett jämngrått eller ännu mörkare täcke över hela himlen.
Se separat artikel om molnighet och molnmängd
Mulnande: En molnskärm drar upp över himlen från en viss riktning. På dagen fördunklas solen och försvinner efterhand helt och hållet.
Ökad molnighet/Molnigare: Det blir successivt mer moln. Solen skyms mer och mer av molnen.
Minskad molnighet: Slutresultatet är åtminstone halvklart eller växlande molnighet.
Uppklarnande: Lite moln eller inga moln alls kvar på himlen när processen är klar.
Det spricker upp: Det går från mulet till i bästa fall halvklart.
Det går hål i molntäcket: Molnen gluggar upp.
Regn
Regn: Faller ur ett tjockt molntäcke och håller vanligtvis på några timmar.
Stänkregn - Så glest mellan dropparna att det knappt ens blir vått.
Lätt regn - Högst 0,5 mm på en timme. Vått, inte blött.
Något regn - Upp till 1 mm totalt.
Måttligt regn - Upp till 4 mm på en timme.
Kraftigt regn - Mer än 4 mm på en timme.
Rikligt med regn - Mer än 15 mm totalt.
Skur: Nederbörd som börjar hastigt och ej varar särskilt länge. Skurar faller ur bymoln (Cumulonimbus) som täcker ett ganska litet område till skillnad från utbredda regnmoln (Nimbostratus) som ger långvarigare regn.
Duggregn: En mängd mycket små droppar. Förekommer främst när vi har gråväder. Ger bara små mängder, någon tiondels mm på en timme.
Underkylt regn: Regndroppar som håller en temperatur under noll grader. Dropparna fryser omedelbart när dom träffar mark, hus, ledningar och föremål. Ger mycket svår halka. Inträffar ibland när det slår om till mildare väder efter en lång kall period.
Underkylt duggregn: Kan förekomma vintertid när det är gråväder. Blir givetvis halt, men oftast inte lika extremt som i underkylt eller frysande regn, eftersom dropparna är mycket mindre. Vanligast i kusttrakterna med pålandsvind från öppet hav.
Frysande regn: Regn över kall backe. Dropparna är varmare än noll grader, medan marken håller minusgrader. Dropparna fryser när dom träffar marken. Händer också ibland i samband med väderomslag och det blir mycket halt.
Snöblandat regn/Regn med inslag av snö: Regnet överväger.
Åskregn - regn eller skurar i samband med åska inom hörhåll.
Var och hur länge
Lokal regnskur: De flesta lyssnare får uppehåll. I högst 25 % av prognosområdet blir det en skur. Den typiska skuren är lokal till sin karaktär.
Någon regnskur: Alla som lyssnar kan räkna med att få åtminstone en regnskur på sig, eller om vi gör en snäll tolkning, få syn på en skur. Bäst att ta med sig paraplyet!
Regnskurar på många håll: De flesta drabbas av minst en skur, dock inte alla. Minst 25 % av området ska förbli torrt.
Allmänt regnskurar: Så gott om skurar att man lika gärna kan säga regnigt.
Tidvis regn/Regn av och till: Det regnar inte hela tiden under prognosens giltighet. Perioder med uppehåll förekommer, men stunderna med regn dominerar.
Regn med avbrott: Avbrotten är kortare än regnstunderna.
Kortvarigt regn: Varar högst någon timme, men oftast kortare. Som flera radiomänniskor sagt; inte längre än att man kan ta skydd under ett träd och vänta ut regnet.
Ihållande regn: Det håller på ett antal timmar, ibland en hel dag eller natt.
Övergående regn: Det varslar om en förändring. Regnet kommer att upphöra, men sluttiden är "flytande".
Skurar och byar
Regnskurar: Faller ur bymoln som utvecklats från upptornade stackmoln. Normalt varar en skur 10-20 minuter och ger följande ungefärliga regnmängder:
Lätt regnskur < 1 mm.
Regnskur 1-10 mm.
Kraftig regnskur > 10 mm.
Skyfall: Mycket kraftig, lång regnskur 60 mm eller mer på en timme. Minst 1 mm på en minut.
Solskur: En regnskur samtidigt som solen lyser så att man kanske ser en regnbåge.
Byar av regn/snö: Byar av snöblandat regn, regn överväger.
Hagelbyar: Kraftigt utvecklade bymoln ger ibland hagel. Hagelkornens storlek varierar allt från någon mm till flera centimeter.
Åska: Förekommer i en del kraftiga regnskurar, gärna tillsammans med hagel. Kombinationen med snö är mycket ovanlig.
Värmeåskväder: Bildas lokalt under eftermiddagen inne över den rejält uppvärmda landbacken.
Åskfront: En kallfront tränger undan varm luft som tvingas i höjden och åska utlöses längs fronten. En mur av blåsvarta moln marscherar framåt. På radarbilder liknar det ett pärlband av färgglada ekon.
Avsaknad av nederbörd
Uppehåll: Används när man av övriga formuleringar kan undra om det ska hålla torrt. Till exempel mulet, men uppehåll. Man kan också lägga till ordet uppehåll för att klargöra att idag kommer det absolut inte ett dugg från himlen.
I huvudsak/mest uppehåll: Man kan inte helt utesluta någon mycket lätt skur eller lite regnstänk, men dom allra flesta får inget alls.
Uppehåll dominerar: Troligen blir det någon mycket lokal skur, men här vill man inte framhäva skurrisken.
Snö
Snöfall: Faller vanligen ur ett tjockt molntäcke och varar normalt några timmar.
Lätt snöfall - Upp till 0,5 cm på en timme.
Måttligt snöfall - Högst 4 cm på en timme.
Kraftigt/ymnigt snöfall - Mer än 4 cm på en timme.
Något snö - Ca 1 cm totalt.
Rikligt med snö - Mer än 15 cm totalt.
Snöbyar: Faller ur bymoln.
Lätt snöby - Blir vitt på marken, men just inget mer.
Snöby - Upp till 5 cm.
Kraftig snöby - Mer än 5 cm.
Byar av snö/regn: Byar av regnblandad snö, snö överväger.
Snö med inslag av regn: Regnblandad snö. Snön överväger. I praktiken svårt att skilja från ovanstående uttryck.
Blötsnö: Snöfall när temperaturen är kring noll grader. Snön lägger sig tungt på hustak, träd och ledningar.
Snöblask: Mer vattnigt än blötsnö, blir som snösörja på marken och smälter oftast bort snabbt.
Kornsnö: Förekommer då och då när det är gråväder. Vanligast en bit in på förmiddagen. Därför kallas fenomenet för fikasnö väderfolk emellan. Föregås ibland tidigt på morgonen av underkylt duggregn.
Snödrev: Snön "lossnar" från marken och driver med vinden.
Snöyra: Det snöar och blåser en hel del. Snön yr omkring i luften och driver på marken.
Snöstorm: Snöfall, kraftig blåst och mycket dålig sikt. Snödrivor blockerar en del vägar. Vinden behöver inte nå ända upp till äkta stormstyrka för att det ska kallas för snöstorm.
Temperatur
Plusgrader: På vintern när det är någon eller några grader över noll och man inte vill släpa på siffror.
Minusgrader: Används också på vintern, men knappast om det är kallare än minus fem.
Nollgradigt: Temperaturen håller sig nära noll grader. Kan vara både över och under noll.
Nattfrost: Minusgrader vid marken. Används endast vid barmark under vegetationsperioden.
Markfrost: Minusgrader på marken. Kan användas året runt vid barmark.
Frost: Minusgrader både i luften och på marken.
Töväder: Plusgrader efter en kall period. Snön töar, isen smälter, annat fruset tinar upp.
Dagsmeja: Dagsmeja innebär att solstrålning smälter snö och is, företrädesvis under senvintern och våren, även om lufttemperaturen ligger under fryspunkten.
Järnnätter: De enstaka frostnätter som kan förekomma ända in på försommaren och som därför är extra farliga, eftersom växtsäsongen har börjat. Den kritiska perioden infaller vid olika tidpunkt i skilda delar av landet, tidigare i söder och senare i norr.
Högsommar(värme): Dagens högsta temperatur är minst 25°C.
Värmebölja: Det har varit 25 grader varmt eller mer under minst 5 dagar i sträck. För fjällen och norra Lappland är kraven lite lägre; där kallas det för värmebölja även om temperaturen inte varje dag nått riktigt ända upp till 25 grader.
Tropisk natt: Minst 20 grader varmt under hela natten.
Geografi
Kusten: En smal remsa från stranden och några kilometer in.
Kustlandet: Sträcker sig ett par, tre mil in från havet. Ungefär lika långt som sjöbrisen når. Kustlandet är alltså bredare än kusten.
Inlandet: Området innanför kustlandet. Det kan vara ett rätt smalt område om ett landskap har flera kuster.
Vindavkylning
Vindavkylning är en meteorologisk term för hur hudens temperatur påverkas av omgivningens temperatur kombinerat med vindhastigheten. Det är mest vid låga temperaturer som vindavkylningen har någon större påverkan, vid högre temperaturer har den en mycket liten betydelse. Hur stor vindavkylningen är anges med ett vind–kyla-index. Ett vind–kyla-index på till exempel minus tio grader Celsius innebär något förenklat att kombinationen av vind och lufttemperatur ger samma avkylning som en temperatur på minus tio celsiusgrader skulle gett vid stiltje.
Vind–kylaindexet är alltid lägre än vad utgångstemperaturen är. Skulle den upplevda temperaturen vara högre än den verkliga talar man istället om värmeindex.
Vindavkylning går ibland under termen kyleffekt. Ordet kyleffekt är inte enbart relaterad till vindens effekt och kan därför bli missvisande. Människans temperaturupplevelse beror inte enbart på lufttemperatur och vindhastighet utan luftfuktighet och solstrålningens intensitet inverkar också på upplevd temperatur. I denna artikel behandlas den effekt som främst verkar vid låga temperaturer och enbart beror av vindhastighet och temperatur. Kyleffekten har studerats bland annat för att hitta metoder att förebygga köldskador och uppskatta vilka kombinationer av vind och temperatur som ger störst risk för förfrysning.
Förklaring: Runt huden finns ett termiskt gränsskikt med luft som kan vara flera millimeter djupt. Detta skikt fungerar som en isolering av huden från yttre temperaturer. När det är kallt och vinden blåser känns luften kallare än den gör när det är lugnt eftersom vinden blåser bort det isolerande skiktet. I en varm miljö är detta omvänt; om man blåser på sin arm i en bastu blir området man blåst på istället mycket varmt, eftersom det isolerande skiktet i detta fall hjälper till att skydda huden från bastuns värme.
Luften längst från huden påverkas lättare av omgivningen än den luft som är allra närmast huden och därför påverkar vindhastigheten hur mycket av det skyddande skiktet som är kvar. Vid en låg vindhastighet kan de yttersta delarna av skiktet försvinna, men en tillräckligt stor del är kvar för att hjälpa till med att isolera. Skulle vindhastigheten däremot öka en aning påverkar detta vindavkylningen ganska kraftigt, medan samma ökning då vindhastigheten redan är hög inte skulle ha samma påverkan, eftersom en större del av skiktet redan har försvunnit.
|
Lufttemperatur |
Vind–kyla-index (upplevd temperatur) | ||||
|
6 |
5 |
2 |
1 |
0 |
−1 |
|
0 |
−2 |
−5 |
−7 |
−8 |
−9 |
|
−6 |
−9 |
−13 |
−15 |
−16 |
−17 |
|
−10 |
−14 |
−18 |
−20 |
−22 |
−23 |
|
−16 |
−21 |
−26 |
−28 |
−30 |
−31 |
|
−20 |
−26 |
−31 |
−34 |
−35 |
−37 |
|
−26 |
−33 |
−38 |
−41 |
−44 |
−45 |
|
−30 |
−37 |
−44 |
−47 |
−49 |
−51 |
|
−36 |
−44 |
−51 |
−55 |
−57 |
−59 |
|
Vindhastighet (m/s) |
2 |
6 |
10 |
14 |
18 |
Värmeförlusten på en kall dag sker främst med konduktion genom det isolerande luftlagret. När vinden börjar blåsa är den termiska ledningsförmågan större eftersom det isolerande luftlagret är tunnare och därmed ökar också värmeförlusten, den varmare huden befinner sig då närmare den kalla luften. Människor känner egentligen inte temperaturen på luften utan temperaturen i huden som sjunker när den exponeras för en kyligare omgivning.[1]
Tabellen till höger anger vind–kyla-index vid olika lufttemperaturer (rader) och olika vindhastigheter (kolumner). Exempelvis vid −10 celsiusgrader och 10 sekundmeter upplever huden temperaturen på samma sätt som vid −20 celsiusgrader och vindstilla. Notera att den omgivande luften i sig inte blir kallare på grund av vindavkylningen, men den kyler den varma huden snabbare och huden upplever temperaturen som lägre.
I samband med vindavkylning diskuteras ibland ifall vinden kan kyla vatten så att det fryser. Vinden kan ha effekter som gynnar isbildning. Som tidigare nämnts ändrar inte vindavkylningen lufttemperaturen varför isbildningen inte sker genom att vinden kyler luften så den blir kallare,[2] däremot kan istillväxt ske på undersidan av en redan islagd vattenyta genom att vinden gynnar avdunstning av vatten på isen eller sublimering av isen. Detta kyler isen, även på isens undersida, varför istillväxt kan äga rum. Denna effekt är så stor att istillväxt också kan förekomma vid enstaka plusgrader då det blåser. Däremot har vinden dålig inverkan för isläggning på en öppen sjö eftersom ytan hålls i rörelse av vindvågor. En annan gynnsam effekt är att en kall vind kan transportera bort varmare isolerande luft ovanför isytan. På samma sätt tinar is snabbare vid varma temperaturer om det blåser.
Värmeindex
I USA (och även andra länder) använder man sig därför av ett s.k. värmeindex som kombinerar den aktuella lufttemperaturen med den relativa luftfuktighen för att beskriva hur varmt det verkar vara. Vid en lufttemperatur på 27 °C i skuggan kommer en luftfuktighet på 45 % att kännas som just 27 °C. Men vid en temperatur på 43 °C kommer en luftfuktighet på bara 18 % att kännas som att det är varmare än det faktiskt är.
* Källa: SMHI
Vattenstånd
Vattenstånd är det begrepp som används inom hydrologin för att ange sjöars, floders och de öppna havens aktuella nivå i förhållandet till angränsande landmassa. Man brukar skilja mellan vattenstånd allmänt och havsvattenstånd.
Normala vattenståndsändringar
Vattenståndet är speciellt viktigt för sjöfarten genom att sjökortens vattendjup är angivna efter medelvattenståndet där avvikelser på flera meter kan förekomma. De faktorer som främst påverkar vattenståndet i det öppna havet är den aktuella lufttrycksskillnaden mellan två angränsande områden, ytvattenströmningen orsakad av vindhastigheten och på vissa platser på jorden, även månens dragningskraft på vattenmassan, s.k. tidvatten-fenomen. Det finns även fenomen som periodiska storskaliga nivåskillnader i vattenstånden i havet globalt sett som kan ge en viss inverkan.
I Skandinavien beror skillnaden i vattenståndet främst på de lufttrycksskillnader som kan uppträda över stora områden. Om lufttrycket över en stor del av Östersjön är högt i förhållande till lufttrycket över ett stort område i Nordsjön så pressas vatten ut ur Östersjön via Öresund och vice versa. Förloppen är långsamma genom de enorma vattenvolymer som sätts i rörelse och en ändring i vattenståndet som påverkar sjöfarten kräver att en stabil tryckskillnad kvarstår en längre tid, minst 1-2 veckor. Fenomenet märks tydligast på våren och försommaren genom att väderleken under den tiden domineras av högtryck över Östersjön i förhållande till Nordsjön som kan hålla i sig 3-4 veckor i sträck. Den normala variationen i Östersjön ligger på -0,5 m till + 0,5 m men kan i vissa fall nå upp till 1 meters skillnad. I det senare fallet kan det ha mycket stor betydelse både för yrkessjöfarten i de kustnära farvattnen men även för mindre fritidsbåtar där en uppstickande sten under vattnet i sjökortet plötsligt blir en farlig grynna. Även anläggningar i anslutning till kusten som är beroende av ett stabilt vattenstånd kan påverkas i hög grad vid stora ändringar i vattenståndet.
Även starka ihållande vindar över stora områden kan ge en avsevärd ändring i vattenstånden.
Vattenståndsnivåer ur ett längre tidsperspektiv
Mycket stora skillnader i vattenstånd har förekommit sett över några 100-tal år som förr i tiden dokumenterades på olika sätt där man markerat extrema nivåer med stenar eller dylikt. Det var först i slutet på 1600-talet som man började föra mer regelbundna noteringar om vattenståndet när man också för första gången noterat att landet verkade sakta höja sig ur havet, fast man på den tiden inte förstod varför. Fenomenet kom senare att sammankopplas med den senaste istiden som avslutades för cirka 10 000 år sen, när ett mer än 4 kilometer tjockt istäcke i form av en gigantisk glaciär låg över Skandinavien och tryckte ner jordskorpan och "bucklade" till den. Glaciären var som tjockast i trakten runt Umeå med avtagande tjocklek mot söder. Glaciären växte och krympte under åtskilliga tusentals år samtidigt som den i medeltal började smälta av. Den nerbucklade jordskorpan började så småningom att börja återta sin ursprungliga form och den så kallade landhöjningen påbörjades som fortgår än idag. Landhöjningen i Skandinavien är som störst i Umeåtrakten som hade det tjockaste istäcket, där man har uppmätt som mest cirka 1-1.5 cm per år och i Mälardalen cirka 0,5 cm per år. I de södra delarna av Sverige, som hade ett tunnare isskikt, pågår istället en landsänkning i motsvarande grad. Skillnaden i vattenståndet på grund av landhöjning eller sänkning är inget som man i normala fall behöver ta hänsyn till genom att andra fenomen är helt dominerande för vattenståndets ändringar. Landhöjningen kan däremot ha ett viktigt historisk värde där man exempelvis kan påvisa tidiga bosättningar, som daterats till flera tusen år tillbaka i tiden, som idag ligger långt från aktuell strandlinje, men som borde ha legat precis vid strandkanten. 2000 år i Umeåtrakten motsvarar lågt räknat minst 20 meter landhöjning i förhållande till havsnivån, vetskapen om dessa stora nivåskillnader kan användas för att leta efter forntida boplatser på troliga platser för en viss tidsperiod.
Abrupta vattenståndsändringar
Skillnader i vattenstånd av mer abrupt karaktär kan uppkomma vid vulkanutbrott på havsbottnen och förskjutningar i vertikal led mellan kontinentalplattorna utefter en lång sprickzon som kan påverka mycket stora vattenmassor med en utbredning på 100-tals mil. Det senare kan ge upphov till så kallade Tsunami, motsvarande svenskans hamnvåg. En liten nivåskillnad i vattenståndet ute till havs vid stora vattendjup i storleksordningen under 0,5 m orsakad av en förskjutning mellan kontinentalplattor fortplantar sig snabbt in mot kusten där vattendjupet är mindre. Beroende på bottenförhållanden kan detta ge förödande effekter vid kusten med plötsligt uppträdande höga vågor och kraftigt ökat vattenstånd under flera timmar med en fram och återgående vattenståndändring som kan pågå flera dagar. Fenomenet är likartat det som storskaligt skvalp i en vattenbassäng åtstadkommer och är lätt att simulera i liten skala genom den likformighet som råder i fluida system enligt bl. annat Bernoullis ekvation. Skillnaden i vattenstånd avtar när ursprunglig nivåskillnad mot medelvattenståndet har förbrukat den energi som nivåskillnaden motsvarar i form av viskösa friktionsförluster och förluster när vågorna bryts och slår över vid kusten. Dessa fenomen tillhör ovanligheterna och något som sjöfarten ute till havs normalt inte påverkas av medan det för kustsjöfarten kan ha mycket stor betydelse men beror i hög grad av aktuellt vattendjup i aktuella farvatten i förhållande till vattendjupet längre ut till havs.
